För att kunna försvara sig mot ett stort antal olika attacker av en eller flera beväpnade eller obeväpnade angripare så har ju-jutsun ett brett register av tekniker som står till försvararens förfogande. Dessa är:

Ställningar (Tachi waza)
Det finns några ställningar som man står i för att lättare kunna röra sig ifrån och emot sin motståndare. Dessa ställningar används främst för att alltid ha bra balans.

Kroppsförflyttningar (Taisabaki waza)
En kroppsförflyttning är något som utförs för att undvika att träffas av en attack samt att flytta sig till en lämplig position från vilken ett försvar kan utföras.

Blockeringar (Uke waza)
En blockering är ett sätt att skydda sig från ett slag eller en spark med hjälp av sina armar eller ben.

Fallteknik (Ukemi waza)
Att kunna falla på ett sätt som gör att man inte skadar sig är en viktig del i ett effektivt självförsvar.

Ledbrytningsteknik (Kansetsu waza)
En ledbrytningsteknik är en teknik som bryter mot en led på ett sätt som gör att skelettet låses och smärta uppstår. Detta är ett effektivt sätt att tvinga angriparen att röra sig i en viss riktning.

Distrahering (Atemi waza)
En distraheringsteknik innebär att försvararen använder sig av slag, sparkar, knän eller armbågar för att orsaka smärta och på så sätt underlätta genomförandet av en effektiv försvarsteknik. Alla slag och sparktekniker heter numera Atemi waza.

Kast (Nage waza)
Med ett kast menas att en teknik utförs på ett sätt som gör att angriparens båda fötter befinner sig i luften. Ju-jutsun innehåller ett stort antal olika kast.

Kontrollgrepp (Katame waza)
De grepp som används har som målsättning att hålla fast angriparen på ett effektivt och säkert sätt. Kontrollgreppen är utformade på ett sätt som gör att angriparen inte kan slå eller sparka försvararen när ett sådant grepp är kopplat. Kontrollgreppen innehåller ofta en brytning mot en led och fungerar därför på ett utmärkt sätt eftersom det är mycket smärtsamt för angriparen att röra sig eller att kämpa emot.

Självförsvar och lagen

Nödvärn
I Brottsbalken (BrB) kapitel 24 beskrivs nödvärn.

”En gärning som någon begår i nödvärn utgör brott endast om den med hänsyn till angreppets beskaffenhet, det angripnas betydelse och omständigheterna i övrigt är uppenbart oförsvarlig.
Rätt till nödvärn föreligger mot
1. ett påbörjat eller överhängande brottsligt angrepp på person eller egendom,
2. den som med våld eller hot om våld eller på annat sätt hindrar att egendom återtas på bar gärning
3. den som olovligen trängt in i eller försöker tränga in i rum, hus, gård eller fartyg, eller
4. den som vägrar att lämna en bostad efter tillsägelse.” (BrB 24:1)

Omständigheter som enligt första stycket spelar roll gällande angreppets beskaffenhet är till exempel om det handlar om ett rån, ett ’vanligt bråk’, en våldtäkt eller ett mordförsök. Dessa olika angrepp gör olika försvar tillåtliga. På samma sätt spelar det roll till exempel om angriparen är beväpnad, om de är flera, eller om de är äldre eller större. Många andra faktorer kan naturligtvis också spela in, dessa är bara exempel.

”Uppenbart oförsvarligt” en enligt första stycket innebär förenklat att man inte får bruka mer våld än nöden kräver.

Det brottsliga angrepp som skall avvärjas måste vara påbörjat eller överhängande. Det får inte vara avslutat. Den som slår till någon som vänt en ryggen kan inte åberopa nödvärn som försvar. Den som några dagar efter att ha blivit attackerad av någon ser angriparen på stan kan inte gå och misshandla denne och hävda nödvärn, det är istället hämnd.

Nödvärn kan även åberopas för en annans räkning. Om den vuxne A angriper ett försvarslöst barn med slag och sparkar, så har B rätt att använda barnets rätt till nödvärn och på så sätt försöka avvärja A: s fortsatta angrepp.

Trots att en person passerat gränsen för uppenbart oförsvarligt nödvärnsvåld kan denne gå fri. I detta fall handlar det om nödvärnsexcess, och personen i fråga kan gå fri om omständigheterna varit sådana att personen i fråga svårligen kunde besinna sig. Det är situationer då det handlar om angrepp som skall avvärjas, som är av sådan art att den som har rätt till nödvärn inte rimligen kan förväntas handla helt rationellt. Det handlar till exempel om en förälder som ser sitt barn utsättas för kraftigt våld och då förlorar fattningen då denne skall försvara sitt barn.

Våld i samtycke
”En gärning som någon begår med samtycke från den mot vilken den riktas utgör brott endast om gärningen, med hänsyn till den skada, kränkning eller fara som den medför, dess syfte och övriga omständigheter, är oförsvarlig.” (BrB 24:7)

Det vi sysslar med då vi tränar ju-jutsu är våld i samtycke. Om du gett ditt samtycke till att någon skall ge dig en örfil kan denne inte straffas, lika lite som en person du gett rätt till att ta din bil kan straffas. En person kan dock inte samtycka till grov misshandel – men samtycke som finns kan påverka påföljden/straffet (domstolen ger en lindrigare påföljd än vid oprovocerad misshandel).

Camilla Håkansson